gullviva_us_0186_web_90750360

Åter igen skriver jag det här inlägget mest för mig själv. Få skriva av mig känslorna som svallar i mig och ge uttryck för vad som sker i våra liv just nu.

DSC_0006

Wiktor: Under ett par månader har jag märkt att Wiktor, vid tre tillfällen, har haft lite svårt att resa sig från golvet. Han får liksom ”spasm” i hö bakben.  Jag har säkert undermedvetet valt att inte ”se” detta eftersom vi varit mentalt ”upptagna” med all oro kring Bossman. I onsdags vid lydnadsträning ville han inte hoppa tillbaka med metallen i hopp-apport utan valde att springa vid sidan om. Det går otroligt fort över men eftersom jag sett det och Ingela, vid ett tillfälle har påpekat att han haltat på hö. bakben (när Wiktor var hos henne under Bossmans Strömsholmtid), så beställde jag en tid till Vet. Louise Lindberg (Arne är sjukskriven). Vi var där den 23/4 och efter röntgen konstaterades att Wiktor har Spondylos. Prata om att hjärtat och kroppen bara ville sparka bak-ut!!!!! Louise gav en väldigt tydlig och beskrivande bild av Wiktors Spondylos. Den sitter ffa mellan L6-L7 men även andra mellanrum mellan kotorna är påverkade. Ryggen liksom stelopererar sig själv…………..

Han har dessutom en något förstorad prostata. På ultraljudet såg prostatan bra ut, inga cystor eller tumörer. Nu skall vi försöka att fatta ett beslut om kastration. Det här känns som en baggis i sammanhanget men är ett beslut måste, för Wiktors hälsa, fattas!

Vi har märkt att hans avföring har förändrats de senaste 2 veckorna, vilket var anledningen till att jag tog upp detta.

Självfallet kommer vi alla att göra vad som står i vår makt för att Wiktor skall få ett hundliv med stor livskvalitét! Frågan är bara vad? Här väljer vi att försöka tänka på vad vi KAN göra och inte på vad vi INTE kan göra. Vad vi inte kan göra är jag väldigt medveten om, trots att den med smärta i hjärtat varje gång jag tänker på det.

Alla som känner Wiktor vet att han älskar livet, älskar att träna lydnad ( ja inte senaste gången, eller hur Lotta Lantz och Ingela ;-), apportera tygpåsar, simma och springa fritt i naturen. Nu får vi bita i det något sura äpplet, Rimadyl och medicin mot prostatan, koppelpromenader, korta men täta, sover med BoT-täcke och täcket är även på vid morgon-och kvällspromenaderna.

Han får även vara med när Bossman och jag tränar visselsignaler! Det gillar han och ffa belöningen så det blir att minska fodergivan nu ;-)! Vikt för dagen är : 34kg och det tycker jag är en bra vikt för den store Vite Riddaren i våra liv <3!

Vi skall på återbesök om 2v och utvärdera medicineringen, kontakt med rehabiliteringen osv.

Igår anmälde jag Wiktor till Specialsök. Här kan vi säkert hitta en rolig nosaktivitet som skulle kunna passa Wiktor perfekt! Frågan är bara vad han/jag vill att han skall koppla på sin söta svarta nos på!

Wiktor är och kommer alltid att vara min klippa, min stöttepelare i alla lägen. Han är stor och alltså mycket att älska. Jag har hållit tillbaka mina tårar och försökt att använda mina mentala krafter på att med en stor portion av ödmjukhet blicka lite framåt och att vara positiv men i morse brast det………och det kändes riktigt skönt att få borra ner huvudet i Wiktors päls och få gråta, gråta, gråta………allt under tiden som han slickade mitt ansikte. Älskade lurviga vän <3! Nu kommer tårarna igen men: ”Tårar är ord från hjärtat som munnen inte orkar säga”!

30279_1291244676936_1365810_n

 

Bossman: har svarat otroligt bra på sin kost och sina mediciner. De första veckorna såg vi ständiga framsteg. Han blev piggare, kräktes inte, kissade och drack betydligt mindre. Dessutom absorberade han sin vätska i buken. Slimmad och fin :-)! Vid återbesöket på Valla den 16 april visade blodvärdena en markant förbättring även om ett levervärde var förhöjt och en del värden var för låga så låg de aldrig inom riskzonen. Tyvärr har han svårt att koncentrera sin urin. Matchvikt: 28,8kg.

bild

Denne lillemannen kommer säkert att oroa oss nu och i framtiden men jag känner att ängslan och oron över honom är helt hanterbar. Vi har funnit och accepterat att vi alltid kommer att vara observanta på ”tecken”, både goda och sämre. Prata om att granska honom med en lupp, hela dagarna :-). Vi väntar på ett telefonsamtal från Vet. Andé Rowe, Strömsholm, om  kost, mediciner och ev. återbesök nu och den närmaste tiden framöver. Vilket fästingmedel kan Bossman ha och vad gör vi vid ev. ormbett för det kryllar av båda sorterna här för tillfället!

Han har även tagit steget in i ”spökåldern” med allt var det innebär. Han kan skälla på skuggor, morra när han ser sig själv i ugnsluckan mm. Skojig prick den där Bossman <3! Lite hormonstinn, lyfter stadigt med båda benen när han kissar……………precis som det skall vara. När vi var senast på Strömsholm fanns det en oro hos både oss och André Rowe att hans mentala utveckling skulle vara/bli hämmad pga slaggprodukternas transport genom hjärnan, de som inte kunde renas av levern (trötthet och comaliknande tillstånd efter maten). Idag vågar jag med försiktig optimism säga att så inte är fallet.

Tyvärr har han både druckit och kissat mera än normalt de här tre senaste dagarna, men som sagt, han är under luppen!

När det gäller aktiveringen med Bossman så koncenterar vi oss för dagen på ”kända” övningar. Där känner han igen momenten och det spökar mindre i hans hjärna då. Samtidigt smyger vi in nya, gärna kopplade och kedjade till de ”kända”.

Foto: Ancki Strandberg

150511_3

Senast på Aktivitetsträningen hade vi uppletande av föremål på agendan och det skötte han med bravur! Snabbt ut, kopplade på nosen, hämtade och levererade så snyggt! Vad jag däremot märkte var att han var supertaggad, lite för taggad för min smak så det blev lite diciplinträning i Fyllingarumsskogen, till många tvåbentas skratt!

Vi har också tränat lite lydnad, bl.a. med Ancki och hennes söta goldentjej Aya, 5 månader. Mycket stadga, ingångar, hopp och en del fartiga moment där även hjärnan måste kopplas på. Lite IPO-spår med liggmarkering har vi hunnit med.

Foto: Ancki Strandberg

150511_4

 

Foto: Ancki Strandberg

150511_5

I lördags var vi med på en liten ”Apporteringsträff” med AnnCharlotte Bengtsson. Lära in grunderna i apporteringens ädla konst. Både jag och Bossman är helt novisa och det jag har lärt mig är självlärt, mycket med råd och hjälp av givmilda och stöttande apporteringsvänner, att studera litteratur och artiklar. Även här gäller det att se vad man har för en hund i kopplet, hur jag kan utnyttja och förstärka Bossmans styrkor. Nu har vi några ”läxor” att öva på! Tyvärr, känner jag inte för tillfället, någon större drive och energi men jag hoppas att det kommer tillbaka…….helst fort!

Våren är här och det är en underbar tid både för oss tvåbenta som fyrbeningar! Tankens positiva verksamhet och att njuta av dagen, ta för sig av vad livet kan erbjuda ger oss stora möjligheter att finna livskvalitét! Jag/vi söker, tar till mig/oss, är öppen och villig!

DSC_0088

 

 

 

Annonser